Filmen handlade om en skådespelerska Elisabet Vogler, vem bestämde att vara tyst och inte prata med människor. Elisabet blev patient i ett sjukhus och hennes sjuksköterska blev Alma. Sjukhusets administrator erbjöd att Alma och Elisabet skulle leva i hennes sommarstuga vid havet och där börjar den mest intressant del av filmen.
Film gav mig olika tankar. Bergman försökte att gå djup i människans själ och där finns alltid många mörka hörnor och allt är så komplicerad. I min åsikt det var lättare att titta på ''Smultronstället''. Många ord var familjära, men det är svårt att lyssna på en riktig svenska. Min far tyckte också om filmen.
I onsdags var jag på bio med Kadri och Anett och jag tyckte inte om filmen. Det var så sträckbart och skämt var också oroliga och typiska. Jag tyckte inte om hur filmen visade en typisk est.
Daniella
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar